En bourbonrapport från sydafrikanska Org de Rac

När man går ner för spiraltrappan, på väg ner i vinkällaren hos Org de Rac så känns det nästan som om man är på väg in i en hemlighet. Efter ett och ett halvt varv, så både ser, luktar och nästan känner man det arbete som under tystnad pågår. Källaren har ett lätt gyllene sken och det är svårt att avgöra om det är belysningen eller en effekt skapad av de hundratals gulbruna ekfat som är staplade i källaren.

Det är även kallt. Frank Meaker, exportchef hos Org de Rac, berättar att de håller dörrarna öppna till vinkällaren även under vintern. Den kalla atlantluften som blåser in över Swartland fungerar som en naturlig luftkonditionering.

Frank leder oss förbi rad efter rad med ekfat och det är spännande att höra om hur ursprung, ålder samt vilka olika viktiga funktioner de spelar i processen att göra vin. Org de Rac´s ekfat kommer från Frankrike, Amerika samt Spanien och när de har fullföljt sitt syfte så skeppas de ofta vidare till en annan region som gör vin, whiskey eller sherry, för att sedan ge ny karaktär till andra drycker. ”Det är ett kretslopp av återvinning”

Frank berättar att bristen på franska och amerikanska ekfat i kombination med en stark efterfrågan har gjort inköp av vinfat betydligt dyrare.

”Jack Daniels och hans polare använder nästan 6 miljoner fat varje år”

säger Frank lite syrligt och hänvisar till bommen i den amerikanska bourbonindustrin. Bourbonförsäljningen har sedan 2010 ökat med 35 % och idag säljs det Bourbon och Tennessee-whiskey för häpnadsväckande 1 miljard dollar per år. Men samtidigt som bourbonförsäljningen har skjutit i höjden så har både fatproducenter och träindustrin kämpat för att hålla jämna steg med efterfrågan.

Bourbonproducenterna bränner av sina fat på insidan, ett förfarande som har effekten att det ger färg och smak till deras produkt.  De använder sina fat för endast en fyllning. Detta har stimulerat en blomstrande marknad för begagnade fat.

Frank berättar: ”Killarna som gör Whisky i Wellington köper begagnade fat från Amerika och jag säljer mina begagnade fat till Skottland för Whiskey, skottarna säljer sina fat till Spanien som använder dem för att göra Sherry och sedan så köper skottarna tillbaka dem igen. Det visar hur galet det är idag”

Ek är naturligt poröst till sin natur och allt eftersom vinet passerar tid i tunnan, så sker en naturlig process av avdunstning vilket ökar koncentrationen av vinets arom och smak. Franska ekfat är vinindustrins “gold standard” eftersom de erbjuder mer trätannin och är hårdare virke, detta ger ett större inflytande på vinets arom samt ger mer smakämnen och naturliga tanniner än de billigare amerikanska ekfaten.

Ett franskt ekfat kan lätt kosta mer än US $ 1 000, beroende på skogen de kommer från. Amerikanska ekfat börjar på ca US $ 360. Med den sydafrikanska randen så svag som den är, är det lätt att förstå den typ av finansiella investeringar som lokala vingårdar som Org de Rac gör i sina tunnor, och varför konsumenten betalar mer för viner som åldras i ny ek.

Att hitta rätt fat och importera dem till Sydafrika är ett årligt åtagande hos Org de Rac och ingen kostnad skonas.  Detta ger vinkällarens gyllene sken en flertydlig innebörd.

Vill du läsa mer om producenten Org de Rac och se en fantastisk film från deras vingård så klicka på denna länk.


Föregående inlägg